.
vägen är lång och ranglig , den är knöglig och svår, vi kommer till vägskäl hela tiden, och man vet aldrig om man valt rätt eller om man valt fel innan man väl står vid nästa och inser att man helt enkelt inte vill gå någon av vägarna. då tänker man tillbaka på det förra. och känner att orken till att välja nu, att kämpa sig till nästa vägskäl inte finns inom en. när man ska hitta ett sätt att få tillbaka sin styrka inte är inom räckhåll. Då vill jag att du ska veta , att jag varit där så många gånger , när lusten, orken bara tagit slut. man står handfallen i en korsning och vet varken ut eller in.. du känner dig ynkligare än någonsin . dom säger allihopa att dom ska sträcka ut sin hand för att leda dig genom livet, finnas där med dig, vid varje tungt andetag. Men gång på gång får du utan ork och lust kämpa dig vidare alldeles ensam. för deras löften svek dig som alltid. Är det inte nu du behöver någon? någon som har dig om ryggen, så du kan känna dig tryg. någon att bara luta sig tillbaka mot när allt känns tungt och svårt ? tro mig, du hade haft någon, om du hade lyssnat. om du inte bara hade tänkt alla dom där själviska tankarna gång på gång. om du hade handlat annorlunda .. bara en gång. Men nu står du här, alldeles ensam. och ingen kommer någonsin ta din hand och hålla den hela vägen. ingen kommer någonsin hålla dig om ryggen och stötta dig gång på gång om du vid varje vägskäl bara ska tänka på dig själv och inte på någon annan. man behandlar ju andra som man vill bli behandlad själv. ja tro mig, jag hade hållt din hand hela vägen. men när man kommer till insikt av att vissa människor inte är värd sitt stöd, värme och kärlek, så gör det riktigt ont i en. någonting man egentligen borde förstått för mycket länge sen .. allt handlar om ge och ta.
i have saved you many times. now you on your own.
det finns ord i mängder,
både stora som små.
ett ord kan krossa,
ett annat kan rädda någon.
hoppas det känns, för det var va det gjorde
när tankarna rann ner i fingrarna och bildade små ord på detta tangentbord.